Böljande gångar, exotiska växter och tapetgrupper. Den som går in genom någon av Trädgårdsföreningens sirliga entréer hamnar i en välbevarad 1800-talspark.

Samtidigt som det historiska arvet vårdas fortsätter tiden att gå.

– Det är roligt att knyta an till historien. Att kolla i gamla växtlistor och försöka hitta just den där brokbladiga lönnen som var populär i slutet av 1800-talet. Men använda den på ett nytt sätt, för allt utvecklas, säger Anna Lindqvist, trädgårdsmästare på Trädgårdsföreningen.
Både hon och trädgårdsmästarkollegan Susanna Zachau tycker att känslan av 1800-tal är viktigare än att allt i parken ska vara som för 150 år sedan.
– Det är också lite uppdelat. De stora träddungarna mot Södra vägen är mer historiskt korrekta än området kring rosariet som är mer omgjort. I planteringarna har vi ganska fria händer, men vi får förstås inte ändra strukturer eller ta ned träd, säger hon.

Sank ängsmark blir engelsk park

En bit in på 1800-talet var stadsparker och stadsträdgårdar en het trend i Europa. Ofta var det ett trädgårdssällskap bestående av prominenta herrar som tog initiativet. Så gick det också till i Göteborg när idén att förvandla Segerlindska ängen vid Vallgraven till en park dök upp. Kapten Henric von Normann och livmedikus Pehr Christopher var drivande i nybildade Göteborgs Trädgårdsförening.
Men det dröjde inte länge förrän de blev osams. von Normann ville skapa en botanisk trädgård medan Westrings vision var en promenadpark i engelsk stil. Efter många konflikter och flera ratade förslag vann Westrings idé, och anläggningen av parken planerades och genomfördes i snabb takt. Rika och kända göteborgsfamiljer donerade träd och växter som beställdes från utlandet. Direktörsvillan, ett orangeri och ett sticklingshus stod klara 1847. Några år senare byggdes ett persiko- och ananashus samt ett växthus för jätterosen Victoria Regia.

Löwegren och parkens guldålder

Georg Löwegren var trädgårdsmästare i Trädgårdsföreningen mellan 1859 och 1916. I praktiken är det han som påverkat parkens utveckling och gestaltning mest – när han kom dit vid 26 års ålder var planteringarna ganska igenvuxna. Orkidéer och palmer var Löwegrens stora passion. Han såg till att parkens stora attraktioner byggdes: Palmhuset, 1878, och en förstklassig restaurang, 1887. Vid den tiden hade nöjet att flanera längs promenadstråk börjat bli populärt även bland vanligt folk.
Arvet från Löwegren är högst närvarande i dagens Trädgårdsförening. Palmhuset står kvar på samma plats och innehållet berättar om hans och dåtidens fascination för exotiska växter.
– Löwegren var väldigt tongivande och det märks bland annat på alla palmer och orkidéer. Just i Palmhuset jobbar vi mycket med att bevara och gå efter gamla växtlistor. Vi har en hel avdelning med kamelior som var 1800-talets stora modeblomma, säger Anna Lindqvist.

Tapetgrupper då och nu

En annan 1800-talstrend från England är de så kallade tapetgrupperna – stora runda planteringar i gräset med symmetriskt mönster av blommor och bladväxter. Varje år möttes göteborgarna av nya avancerade mönster i tapetgrupperna, skickligt komponerade av trädgårdsmästare Löwegren. På 1920-talet försvann tapetgrupperna från parken men är sedan många år ett stående sommarinslag. Begreppet lever kvar om än i förändrad form.
– 1800-talets tapetgrupper var väldigt strikta och tuktade, mycket handlade om bladformer och strukturer. Idag är växterna blandade och har mer vildkänsla, säger Susanna Zachau.

Rosorna tar plats i Trädgårdsföreningen

Redan 1858 skrev Göteborgs Handel- och Sjöfartstidning om Trädgårdsföreningens samling med 500 olika sorters törnrosbuskar. Samlingen av rosor har utökats successivt. Dagens rosarium anlades på 1980-talet. Grunden är den småländske prästen Göte Haglunds rossamling som han donerade till Trädgårdsföreningen. Idag är rosenträdgården en av parkens främsta attraktioner. När prakten och doften är som intensivast i månadsskiftet juni-juli arrangeras Rosenfesten.

Men även rosenträdgården har utvecklats. En medveten strategi har varit att ta in fler odlingsvärda sorter.
– Nu har vi färre av de mest arbetskrävande sorterna, och det har gjort att antalet sorter minskat från 4000 till 1200, säger Susanna Zachau.
Det senaste tillskottet är de så kallade hitterosorna. Det är rosor som ingår i programmet för odlad mångfald, POM, som samlat in äldre rosor med särskilt goda odlingsegenskaper.
– De är härdiga och har varit med länge i trädgårdarna. Ofta har hitterosor ett namn med en intressant historia bakom. Jag vill berätta mer om dem för allmänheten, inte minst för att de också är kulturarvs-rosor som finns att köpa i handeln, säger Anna Lindqvist.

Nya förhållningssätt i 1800-talsparken

Dagens syn på rosorna i Trädgårdsföreningen är ett tydligt exempel på skillnader mellan då och nu. 1800-talets vurm för växtförädling rimmar illa med vår tids fokus på hållbarhet.
– Just på 1800-talet förädlade man växter något otroligt. Som narcisser – det finns 26 000 olika namnsorter. Ska det vara nödvändigt? Vissa egenskaper kan också försämras av förädling, det finns nya växtsorter med blommor som inte lockar pollinatörer, säger Anna Lindqvist.
Sedan början av 2000-talet är skötseln av växterna ekologisk, och de som jobbar i Trädgårdsföreningen diskuterar ofta hur de kan tänka ännu mer hållbart. Användningen av ettåriga växter – annueller – är ett av områdena som på sikt behöver förändras.
– De växer en begränsad tid i rabatten, kommer hit i plastkrukor och transporteras långt. Vi skulle kunna använda ett mer hållbart material som perenner och vedartade växter och ändå behålla det historiska uttrycket, säger Susanna Zachau.

Läs mer om Trädgårdsföreningen

Missa inte

1800-talslunden
En grön ridå mot Södra vägen. Romantiskt och omslutande promenadstråk under trädkronorna – precis som flanörerna upplevde parken på 1800-talet.

Fjärilskullen
Bakom rosariet finns en kulle med växter vars dofter, färger och former lockar honungsbin, humlor och fjärilar.

De tre rosenträdgårdarna:
Intill rosariet finns tre tematrädgårdar som visar rosor i ett gestaltat sammanhang:
En hälsning från Kongens have av den danska landskapsarkitekten Jane Schul
Den sjunkna trädgården av formgivaren Nina Thalinson och arkitekten Gert Wingårdh
Persisk matta på holländska av nederländska trädgårdsarkitekten Piet Oudolf.